Musik
Gnawa-, rwayess- och dekkamusik
Musiken som når borden vid fantasiakvällens middag: vad Gnawa, rwayess och Dekka Marrakchia är, vilka instrument du ska lyssna efter och hur du kan vara med.
Boka fantasiakvällen ↗Tre traditioner, en middag
Trupperna som rör sig mellan borden under fantasiamiddagen kommer från mycket olika hörn av den marockanska musiken. Gnawa är en andlig musik med rötter i Västafrika. Rwayess är poet-sångarna från det amazighiska Souss, regionen kring Agadir. Dekka Marrakchia är en slagverkstradition från Marrakech. Att höra dem under en och samma kväll är en snabb rundtur genom landets klangvärld, och att veta lite om var och en gör bordsframträdandena betydligt mer givande. Här är vad du ska lyssna efter och hålla utkik efter.
Gnawa: kastanjetter och guembri
Gnawamusiken växte fram ur sånger och ritualer från västafrikaner som fördes till Marocko, och UNESCO, som listade den 2019, beskriver den som sufisk brödraskapsmusik som blandar det sakrala och det profana. Två instrument definierar den: qraqeb, stora järnkastanjetter som klappras i snabba, sammanflätade rytmer, och guembri, en tresträngad luta vars djupa, surrande bas leder musiken. Sångerna upprepar en rad eller två om och om igen, vilket är det som ger Gnawa dess hypnotiska dragningskraft. UNESCO tillägger att stadstrupper bär färgrika broderade dräkter, medan landsbygdsgrupper föredrar vitt.
Från läkande nätter till festival scener
I sin kärna är Gnawa ceremoniell. Dess ritualer som pågår hela natten, kallade lila, leds av en mästarmusiker, maâlem, och är avsedda att läka och förena en gemenskap. Under de senaste decennierna har musiken också flyttat ut på offentliga scener, mest känt på Gnaoua World Music Festival i Essaouira, som hålls varje juni sedan 1998, där Gnawa-mästare spelar tillsammans med jazz-, blues- och reggaemusiker. Det du hör på en middagsshow tillhör den offentliga sidan av traditionen.
Rwayess: poet-sångarna från Souss
Rwayess, även skrivet rrways, är musikerna hos Shilha, det amazighiska folket i Souss och Högatlas. En grupp leds av en raiss, en sångare och poet. En föreställning inleds traditionellt med astara, en instrumentell passage på rebab eller lutar som sätter melodin, följt av tamburin och flöjt; sedan kommer sjungen poesi, dans och en avslutande del som accelererar och stannar tvärt. Agadir, ofta kallad huvudstaden för amazighisk kultur, är hemmaplan för denna musik.
Dekka Marrakchia: trumslagarna
Dekka Marrakchia har sitt namn från arabiskans ord för att slå, och det är enbart percussion och sång. Spelarna står i en cirkel och sjunger medan de slår på små lerkrukor, en stor ramtrumma och par av metallcymbaler, med en ledare som styr gruppen från en långsam rytm till en snabb. I Marrakech hör den till festivalen Ashura, och en besläktad form spelas i Taroudant, i Souss. När tempot skjuter i höjden är det din signal att klappa med.
Ahwach, byarnas dans
Ahwach står inte på biljetten, men det är Souss egen kollektiva konstform, och du kan möta den på festivaler i regionen. Två rader av artister, ofta män mot kvinnor, utbyter sjungen poesi, dans och ramtrummerytmer. Wikipedia noterar att den sällan framförs utanför enskilda byar, eftersom ett fullt trupp kan omfatta dussintals personer. Varje kortversion som iscensätts för besökare är en liten skiva av något mycket större.
Hur du deltar
Klappa i takt, le och låt musikerna leda. Om en spelare vinkar upp dig att dansa räcker några steg i cirkeln, och att säga nej med ett leende är också helt okej. Musiker vid borden arbetar, så håll telefonerna borta från deras ansikten och filma från din plats. Applådera varje trupp när den går vidare till nästa bord; en annan är inte långt bakom.
Källor