Tradition
Tbourida: anfallet förklarat
Var fantasian kommer ifrån, de två faserna i en tbourida, varför salvan måste låta som ett enda skott, och hur du ska se anfallet när du upplever det på arenan.
Boka fantasiakvällen ↗Från kavalleri till fest
Fantasia är en ryttaruppvisning som förekommer i hela Maghreb och framförs vid festivaler och bröllop från Marocko till Libyen. Wikipedia spårar den till det antika Numidiens kavalleri och beskriver den som både en kulturell föreställning och en form av kampsport. I Marocko, där den kallas tbourida, daterar UNESCO traditionen till 1500-talet och beskriver den som en simulering av militärparader som följer förfäders arabisk-amazighiska konventioner. UNESCO erkände den som immateriellt kulturarv 2021.
Varför den kallas tbourida
Tbourida kommer från ordet för krut, och i hela regionen kallas uppvisningen också krutspelet eller hästspelet; på tamazight heter den tafrawt. Fantasia, namnet som de flesta besökare känner till, är det som franska orientalister använde, och målare som Eugène Delacroix och Théo van Rysselberghe gjorde anfallet till ett favoritmotiv. Den raka bana som ryttarna galopperar längs är mahrak, och en trupp leds av en muqaddam, vanligtvis dess mest erfarna ryttare, som rider i mitten av linjen.
Två faser: hälsning och anfall
UNESCO beskriver varje tbourida i två delar. Först kommer hadda, eller hälsningen: ryttarna rider in på banan i trav och utför en akrobatisk drill med sina gevär, och återvänder sedan till startpunkten. Sedan kommer talqa. Truppen sätter av igen i galopp, hästarna accelererar sida vid sida, och i slutet av ritten avfyrar ryttarna en salva lös ammunition tillsammans, som en påminnelse om ett kavalleri som drar ut i krig. Ryttarna ber ofta tillsammans innan de sitter upp, och många ger uppvisningen en andlig innebörd.
Det enda skottet
Det svåraste med tbourida är inte hastigheten utan samklangen. Hästarna måste hålla jämna steg när de accelererar, och ryttarna måste avfyra i samma ögonblick så att publiken hör en enda knall snarare än en ojämn rad av skott. Ledaren i mitten av linjen sätter ögonblicket. Framgången mäts i den enda detonationen, och en spridd salva förstör även ett snabbt anfall. Det är det man ska lyssna efter när ryttarna når arenans ände: en ren knall, sedan rök.
Hästar, kåpor och gevär
Hästarna är arabiska, barb eller en blandning av de två. Barben är den nordafrikanska rasen som länge förknippats med Maghrebs amazighiska folk, uppskattad för sin härdighet och uthållighet. UNESCO noterar att ryttarna bär tidstypiska dräkter, med turban, draperade kåpor och tofflor, och bär en liten koran och ett gammalt arabiskt svärd. Sadlar och träns sys och dekoreras för hand, och dräkterna signalerar ryttarens stam eller region. De långa gevären är mynningsladdare, fyllda med svartkrut och avfyrade utan kula.
En levande tävling
Tbourida är ingen museiföreteelse. Wikipedia räknar till omkring tusen registrerade trupper i Marocko, och varje år tävlar hundratals om Hassan II:s nationella Tbourida-trofé i El Jadida. De flesta uppvisningar äger rum vid moussems, de regionala festivaler som hålls till helgonens ära, samt vid nationella helgdagar och jordbruksmässor. Även kvinnor rider. Sedan 2003 har ett offentligt organ, Royal Horse Promotion Society, känt som SOREC, arbetat för att främja och bevara traditionen.
Se det på arenan
Det du ser på en middagsshow är en iscensatt version: ett anfall inbäddat i en större föreställning, snarare än en tävling mellan trupper på en lång bana. Det väsentliga är detsamma. Se ryttarna ställa upp sig, följa ledaren i mitten och vänta på salvan i slutet av ritten. Det är högljutt och det kommer snabbt, så varna barnen innan det händer. Om du vill se tbourida så som marockaner tävlar i det, håll utkik efter en regional moussem medan du är i Marocko.
Källor